Under marshimlen:
En vacker vårdag hade min klass poesiuppträdande för skolan.
Vi åkte till Läkarmissionen och fyndade bl.a en vardagsrumslampa.
I helgen åt vi croissantfrukostar och fikade på Vallby friluftsmuseum.
Min finaste och nyknoppade krokusar.
Vi har grillat ute i skogen och suttit i parken och läst.
Idag 18.15 satt jag på fönsterblecket, läste och andades in ljummen kvällsluft och lyssnade på fågelkvitter.
.
Det känns konstigt som om ingenting händer
Söker lite verklig dramatik också. Men det är svårare att åstadkomma.
9:e februari
Livet har stått på min sida idag. Jag har till och med varit relativt lycklig vissa stunder som till exempel när jag hittade en skrivmaskin på en söt liten secondhandbutik i Sala för en femtiolapp. Annars har jag vandrat omkring i skolans lokaler med den gula tröjan, varit på förintelseföreläsning, fikat med Jonathan, skrivit dramatiksynopsis och ätit kiwi. Puss fina ni.
Imorgon ska jag födelsedagsfira finaste Sandra och få en stor kram.
Helgens finaste:
1. Köpte en fin fin lampa till vardagsrummsfönstret, för 40 kronor.
2. Hamnade helt spontant på Hattfabriken med mamma och Dirsy.
3. Åkte skridskor på Mälarisen.
4. Åt pizza på stan och köpte blåa koppar på Indiska och solskenströjan.
måndag 2012.02.06
Ont i magen
På mitt lilla Tärnarum & på dramatiklektionerna.
Ont i hjärtat
I telefonluren.
Aj.
När Sverigekylan tränger sig in i en
påbörjar jag kärleksnoveller och saknar rökiga Barcelonabarer, det billiga halvsöta vinet och promenaderna i den nästintill outhärdliga luften, som stoppade syreflödet till lungorna. Jag saknar känslan av att vara långt hemifrån. Att komma till okänd mark och ha en hel ny värld att utforska framför sig. Och jag saknar vännerna vi lämnade kvar där och och och...
allt det där som vi hade turen att få uppleva.
Men i stället skriver jag imaginära berättelser och tittar på spanska filmer. Det är fint det med.
Anteckningar, januari 2012
2011-12-25
Hänger upp finaste Stringhyllan som vi sprang in i på Stadsmissionen under julruschen.
2011-12-31
2011 blir svårslaget. Omöjligt, nästan.
2012-01-01
Vaknar i en hård bäddsoffa, taken är snötäckta.
Känner ingenting alls. Som ett tomt hål i magen.
2012-01-03
Organiserat kaos, oorganiserat stök. Skriver om utspillda kaffekoppar och ekonomisk kris. Uppdiktade meningar, en efter en, tränger igenom pappret.
2012-01-05
Köper en iPhone och stickar ett fodral att lägga tinget i. Tror först att jag tappat förståndet, när jag inser hur lycklig jag blev.
2012-01-06
Stirrar upp i taket.Senare:
jag är vacker när du rör vid mig.
2012-01-07
Vaknar tidigt av en oregelbunden molnspricka och lyssnar på Acoustic France till frukost. Är livrädd för att återvända till skolan. Bakar pizza och spelar Alfapet på kvällen.
2012-01-08
Dricker te ur nya lilla My-koppen och fryser om låren.
2012-01-10/17
2012-01-18
Gråter på klassföreståndarens kontor.
2012-01-19
Invärtes kaos. Försöker och lyckas. Stickar sockor och skriver dikter.
huden knottrar sig / framhäver dina födelsemärken / de liknar stjärnhimlar / över skuldrorna / dina revben / sticks / under täcket / frasiga decemberläppar / lipsyl / för lenheten / demoner under madrassen / nu försvinner jag / somnar på din axel / lova att aldrig somna innan mig / du håller alltid vad du lovar / visst gör du?
en sommaräng / jag ser dig / långt där borta / ditt stripiga hår, dina röda slingor / tunn hud / plast / jag hade aldrig / k u n n a t n å d i g d ä r / i dimman, i mörkret / ditt skratt / dina halvmånsfärgade läppar / VÄNTA / kom till mig / (kom in i mig) / ser dig sova / stilla / i mitten av sommarängen
2012-01-21
Solen skiner. Kommer hem till ett nytapetserat vardagsrum, beställer sushi och somnar innan klockan nio.
2012-01-24
Sitter i biblioteket och skriver dikter. Har på mig en blårandig skjorta. Tittar på snön som sakta faller till marken. Det känns tungt men jag klarar det.
(Jag är min egen omöjlighet, aldrig din)
2012-01-25
Välfärden krackelerar
men du förblir tinderögd
så länge du kan köpa ditt glitter
det får hända varsomhelst
men inte här i närheten tack.
Krig gör sig bäst på håll
missförhållandena fastnade i tv-rutan
och ditt spektrum förblev enfärgat.
Likgiltigt
och din dunkudde var lika skön som alltid.
Det är en fantastisk förmåga vi har det där
att kunna blunda.
2012-01-26
Läser Hyperparasiterna. Promenerar och väntar. Fikar i Sala. Somnar med dig nära.
2012-01-27
Klär upp mig, dricker vin tillsammans med vänner, promenerar hem i natten. Livet känns okej.
2012-01-29
Spegelångest och jag-hann-inte-ut-i-solen-idag-heller-ångest.
(ångest är för övrigt världens fulaste ord och borde inte få finnas.)
2012-01-30 idag
Livet känns overkligt söndertrasslat. Solen sticks och jag vet inte hur jag hamnade här. Mitt rum på Tärna står tomt på mig och jag önskar att jag kunde stanna tiden och lämna allt som det är (och komma tillbaka när allt känns bra igen).
Hörde jag fågelkvitter?
Januari och jag
Januari och jag har varit ovänner redan från första dagen. Jag borde varit förberedd på känslostormar, för de kommer ju alltid lika ostoppbara precis när man börjat hoppas på förändring. Och allt det där som hör ett nytt år till.
Istället började jag skolan en vecka senare än alla andra. Panikångesten ville inte ge med sig och jag var rädd att jag och skrivarlinjen skulle vara färdiga med varandra ett halvår för tidigt.
(Jag vet inte om jag skulle kunna leva med ännu ett misslyckande.)
Nu står jag åtminstone på benen igen. Ostadiga, men upprättade. Trots prestationsångest och tvivel. Det ska gå. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig.
Egentligen ville jag mest säga hej och att jag saknar er.
Dagens stordåd
Hallongrottor...
Saker jag vill göra under 2012:
Läsa fler böcker, sova mindre, hitta ny bra musik, åka på bilsemester uppåt, se midnattssolen, sova under bar himmel, bada naken, skriva under en stor ek, åka ut i naturen och bara vara oftare, orka springa längre, lyssna på mer vinyler, fota mer analogt, skriva mer poesi, lära mig fler gitarrackord, äta balkongfrukostar hela sommaren, sluta stressa, plantera på balkongen, handla mer secondhand, kyssas mer, sluta oroa mig inför framtiden, skriva massor, besöka en ny Europeisk stad, måla en tavla, ligga i gräset och filosofera, laga nya maträtter, spendera mindre onödig tid framför datorn, framkalla fotografier, gå på nån fin konsert, fotografera en sommaräng, bli bättre på att sopsortera, spara pengar, köpa mer ekologiskt/kravmärkt/fairtrade och cykla mer.
Jag ser ditt hjärta brinner svagt som en cigarett i mitt askfat
Tappar lusten, hittar lusten, sover länge, går upp tidigt. Lever de sista lovdagarna i sängen, i köket tillsammans med vänner, spelar Alfapet och förevigar allt med Instagram. Är rädd för att återvända till skolan, är glad för att snart återfå rutinerna. Bakar pizza två gånger på en kväll, dricker för mycket vin för jag vet inte hur många gånger i rad och tänker att det var sista gången på ett tag varje gång. Promenerar i solljuset och fryser om låren för första gången den här vintern känns det som och får rosiga kinder. Älskar lägenheten och vill bo kvar här och inte på mitt lilla internatrum, kommer sakna honom mer än någonsin. Keyboarden lockar, vill så gärna kunna spela, både det och gitarr, men jag är en musikalisk katastrof. Det blir bättre nu, allting blir bara bättre nu när ljuset stannar längre och längre. Det vet jag.
Om ni vill följa mig heter jag ordatom på Instagram.
50-tal och nollnolltal
Jag sitter i soffhörnet under lampans gyllene sken och skriver dagboksanteckningar. Blickar ut över kaoset i lägenheten, som är överbelamrad med tomma kaffekoppar, gitarrer, kläder och tvätt, kuddar och skor överallt i hallen. Mitt i rummet står Jonathans gamla keyboard som han hämtade hos sina föräldrar för några dagar sedan.
Låt det vara naket, skört och vackert för en gångs skull
Midnattsord. Klockan närmar sig fyra på morgonen.
Jag undrar om det är mig det är fel på när klockan börjar bli natt och jag börjar känna mig som vaknast. Jag undrar vad som gick fel någon gång i mitten av december, när allt skulle bli så rätt. Jag undrar vart tiden tog vägen, jag som skulle fylla alla mina jullovsdagar med långa frukostar, promenader i vintersolen (som visserligen uteblev). Jag skulle ju hålla kameran i handen och skriva alla rader som jag burit inom mig sedan september och läsa alla böcker jag förträngt att jag hade och sticka klart de där sockorna och...
...jag skulle leva lite extra.
Och det har jag väl gjort. Då och då, ibland. Levt. Mest under nattens mörkaste timmar och tillsammans med vänner och rödvinsboxar och balkonghångel. Jag har levt och haft ångest. Och varit arg på gråhimlar och tyckt det varit mitt fel att jag aldrig hann med ovanstående saker, trots att det var mörkt redan innan klockan tre och innan dess var världen bara helt grå.
Jag ville mest blunda och dra täcket över huvudet igen, somna om och inte vakna förrän den här kvasivintern är över. Mitt lov blev uppätet av tunga skyar och för långa sovmorgnar. Men sånt där går inte att göra ogjort. Precis som de miljöförstöringar och klimatförändringar som gjorde så att vintern uteblev i år. Och på ett sätt är det väl bra, för då kanske vi slipper frysa så där innerligt. Men de säger att vi inte ska hoppas. Hoppas för mycket på att våren kommer snart. För än så länge är det trots allt bara höst. I januari.
Nu är det år 2012 och ingenting blir varken sämre eller bättre. Inte över en natt, även om nyårsafton var fin och allt sånt där. Förändringarna ser man aldrig förrän långt senare. När man glömt bort vad det var som förändrade en.
Därför är vi tysta om saken
Och jag dog inte i den där soffan, snarare tvärtom...
*
"När man skär i dikter blir de större, när man skär i människor krymper de"
Jag gick aldrig upp ur sängen idag. Jag är trött på gråhimlar som aldrig försvinner. Du fick mig att dricka kaffe i köket till slut. I nya loppiskoppar och i ett alldeles för stort nattlinne. Efter det drog jag täcket över huvudet igen och kände mig ensammast i världen. Patetiskt egentligen, eftersom det var mig du skulle ner och handla julklappar till. Istället låg jag och stirrade på mönstret som julstjärnan reflekterar i fönsterglaset och på väggen där tapeten är bortriven. Och försökte känna någonting annat än tomhet.
Jag vet inte varför det alltid blir såhär när jag är hemma. Varför allt jag gör känns betydelselöst och varför jag känner mig ickeexisterande. Istället gör jag ingenting. Låter böckerna samla damm på bokhyllan, låter stickningen ligga där den ligger, låter worddokumenten stå tomma och kameran och gråhimlar passar ändå inte särskilt bra ihop. Så det är lika bra att låta bli.
Imorgon är det som ni alla vet julafton och det blir nog bra tillslut, det blir det alltid. God jul på er om ni finns kvar där ute någonstans.
Bland krynkliga lakan och en obäddad säng
Då vet jag att allt är som det ska. När jag sover längre än honom på morgnarna och han får pussa på mig flera gånger innan jag kommer upp. Då är kaffet redan kallt för att jag bara ville sova mera. När han sitter i soffan och spelar melodier och uppfinner nya ackord på sin gitarr, när jag inte vet om jag ska klä på mig eller stanna i den alldeles för stora tröjan hela dagen. Jag är trots allt ledig nu. När vi lyssnar på lpskivor istället för itunes, när han tvättar och inte jag. När vi lagar mat tillsammans och äter med tända ljus. När vi vaknar med benen sammanflätade och hud mot hud. Jag har saknat det den här hösten och kommer antagligen sakna det ännu mer i vår. Det känns bra att vara hemma igen.
Protest mot novemberhimlen
Jag målar naglarna tegelstensröda, protesterar högljutt mot novemberhimlen, fryser om tårna, får jättefin respons på texten söndagsdrömmar av min lärare, ler lite extra under förmiddagen, jobbar i indesign med Rebecca hela eftermiddagen, lyssnar på air när jag kommer hem och väntar på Jonathan. I kväll ligger vi tätt intill i min nittiosäng, dricker te och äter choklad.
I ett iskallt ikealand
Efter en lång helg är jag tillbaka på mitt rum igen. Här kan jag höra datorn surra och mina fingrar blir stela mot tangenterna, iskalla. Vintervinden drar genom fönstret. Jag fortsätter kurera mig med diverse naturprodukter, te och halstabletter. Men jag är tillbaka i skrivarklassrummet och i internatkorridorerna i alla fall. Den här veckan ska vi göra en encyklopedi och jag ska förklara ord som fyndhörna, sova, bollhav och hets. Ikea är huvudtemat.
En sak till. Vi flyttar om två veckor. Till en mysig etta på Oxbacken. Jag ser verkligen fram emot att ha en egen lya att komma hem till på helgerna. Så att vi kan äta långa frukostar i sängen och promenera längs hamnen. I vinterkyla och i vårsol. Nu ska jag krypa ner under täcket och läsa ut Välkommen till den här världen.