Jag vaknar ur söndagsdrömmar i en säng omgiven av rosentapeter. Under natten har regndropparna på fönsterrutan blivit isstjärnor och det är alldeles tyst runtomkring mig. För tyst. Mina öron är vana vid hyreshusväggarnas lyhördhet. Här hänger atomerna stilla i luften. Vi har inte väckt dem än. Jag suddar bort sömnkornen ur ögonvrån och vänder mig mot dig, duntäcket prasslar i rörelsen. En av dina brunlockar har trillat ner över ditt ögonlock, jag vågar inte röra dig fastän jag vill. Jag vill inte väcka dig. Du lindar dina ben runt mina i sömnen och jag frågar mig varför du inte är min. Det var du i natt. Jag minns dina ivriga händer under klorblekta satinlakan. Den där ettriga lukten av perfektion, en kemisk sommarängsdoft som gör det svårare för min lukt att fastna. Lakanen är nedfläckade med nattens orgasmer, organismer. Jag lyckades göra ett litet avtryck i ert sovrum. Den här gången också.

 

Ibland känns det som att det syns på mig, på sättet bartendern serverar mig mitt vin och när ingen vågar sätta sig på stolen bredvid mig i baren. Som om det syns att jag väntar på någon.

Mitt röda läppstift lämnar en halvmåne på kanten av glaset. Jag ställer ifrån mig det på bardisken och lägger håret bakom örat. Den tydliga syrligheten dröjer sig kvar på tungan.

Du är sen.

Jag söker efter dig med blicken vid ingången, intill garderoben. Efter ditt sätt att gå, din kavaj.

Du utmärker dig när du kliver in genom entrén. Jag vänder ner blicken, gör det mindre tydligt att jag väntar på dig. Du rör vid min axel, över skulderbladen som skjuter ut genom klänningen. Säger inte ett ord. Jag håller andan och blundar, försöker memorera dina mjuka fingertoppar. Jag vill behålla dem.

”En whisky med is, tack”, säger du och sätter dig på den tomma stolen bredvid mig.

Du vänder blicken mot mig, ser på mig. Ser igenom mig. Din vänsterhand landar på mitt lår.

”Jag har saknat dig.”

Värmen från din beröring pulserar i mina ådror. ”Jag trodde du var för upptagen för sånt.”

Du ler som om du vet att jag skämtar. ”Jag tänker ofta på dig.”

”Jag försöker att låta bli, ändå tänker jag nog mer på dig än vad du gör på mig.”

 

Vi tömmer glasen och går hem till dig. Ett tungt snöblandat regn överraskar oss och vi trängs under ditt svarta paraply. Sist vi gick här var det fortfarande färg på träden. Nu står de nakna som skelett.

Du drar mig intill dig i en kyss när vi kommer innanför dörren. Jag åtrår din andedräkt mot min hals och känslan av dina händer längs mina nylonstrumpor. De säger att du vill ha mig.

”Jag vill ha dig”, viskar du.

”Inte än, vi väntar ett tag.”

Du går mot köket. Jag följer trappstegen upp mot toaletten. Kakelplattorna är lika kalla under mina fötter som de brukar vara, men min spegelbild i det blå badrumsljuset känns förändrad. Jag är någon annan här. Mitt läppstift har bleknat och jag fyller i dess konturer. Den röda färgen smakar förbjudet. Jag spolar i toaletten innan jag går ut.

När jag kommer ner för trappan väntar du på mig i vardagsrummet. Du har tänt ljus och öppnat en Beaujolais. Jag ler, du är den första som minns vad jag gillar.

”Jag har tänkt på en grej, skulle vi kunna vara hemma hos mig nästa gång?” frågar jag när jag har satt mig i soffan.

”Ja, varför inte. Varför undrar du det?”

”Jag vet inte, det börjar kännas lite konstigt att vara här och du har ju knappt varit hemma hos mig.”

”Det har jag väl visst det.”

”Du stod i dörröppningen medan jag hämtade min väska…”

Tystnad.

”Förlåt om jag lät spydig, det är klart att vi ska vara hemma hos dig”, säger du, flyttar dig nära och ger mig den där blicken, den jag inte kan säga nej till.

Jag kysser ångern från dina läppar, känner av dig. Dina nedtyngda axlar, din värmande hud. Vi finns här och nu. Du öppnar dig och jag känner att det här är någonting du aldrig har berättat förut. Du säger att du är trött på vardagen, på allt, på livet.

”Det är bara när jag är med dig som jag känner mig som jag.”

Jag vet inte om jag tror dig, men jag låtsas. Det låter fint.

 

 

Jag vaknar ur söndagsdrömmar i en säng omgiven av rosentapeter. Under natten har regndropparna på fönsterrutan blivit isstjärnor.