Bland krynkliga lakan och en obäddad säng

 

Då vet jag att allt är som det ska. När jag sover längre än honom på morgnarna och han får pussa på mig flera gånger innan jag kommer upp. Då är kaffet redan kallt för att jag bara ville sova mera. När han sitter i soffan och spelar melodier och uppfinner nya ackord på sin gitarr, när jag inte vet om jag ska klä på mig eller stanna i den alldeles för stora tröjan hela dagen. Jag är trots allt ledig nu. När vi lyssnar på lpskivor istället för itunes, när han tvättar och inte jag. När vi lagar mat tillsammans och äter med tända ljus. När vi vaknar med benen sammanflätade och hud mot hud. Jag har saknat det den här hösten och kommer antagligen sakna det ännu mer i vår. Det känns bra att vara hemma igen.

Trackback