Tulpaner


Jag lärde mig att änglar bara finns i snö

 
Snön smälter om dagarna nu men nätterna är fortfarande präglade av tio minusgrader. Jag tittar ut på en klarblå himmel och skriver. Jag har massor att ta igen. Men jag tänkte ändå unna mig en solskenspromenad mitt i allt för att sedan komma hem med rosiga kinder, äta potatis- och purjolökssoppa och fortsätta där jag slutade.

Nu är det slut: det sista bladet föll

 

Experimenterade med vissna tulpanblad och en gammal diktsamling från 1800-talet.


sönderfall


Solbrist

 
Med bara några få soltimmar i februari känner jag mig alldeles blek och glåmig och längtan efter sommarljus är oändlig.

En vinterdag


Den tomhet som kvarstår


The youthful boy below


Söndag kl. 12:25

 
Jag kan inte minnas när jag köpte nyproducerat porslin senast, för det är ju så mycket charmigare och hitta gamla tallrikar och koppar på second hand. I onsdags hittade jag fyra av dessa från Rörstrand och det är redan mina nya favoriter. I dag sitter jag vid köksbordet, dricker te och tittar ut på en blå himmel och skriver några rader i mitt worddokument. Det känns som att orden börjar lätta lite.

En tid som bara går och aldrig kommer igen

Barcelona 2012-05-08
 
Snön tynger trädens grenar och kylan trycker på utanför fönstret och vill in, till värmen. Jag bläddrar i mappar med gamla bilder från dagar som aldrig kommer igen. Från dagar då vi ansvarslöst, planlöst promenerade i ett nytt land, där hela ansiktet fylldes med solljus. Där vi träffade nya vänner med andra bakgrunder, där vi fick uppleva en ny kultur och känna oss delaktiga. Det var en kravlös tid, en tid som lämnat ett enormt tomrum inombords. En tid jag aldrig vill lämna bakom mig.

2012-11-25

 
Även grått kan vara vackert.

När solen lyser in II

 
De senaste dagarna har jag: möblerat om i vardagsrummet, bytt plats på sängen och soffan, så nu sover vi intill fönstret istället. Varit förkyld så gott som hela veckan men trotsat det med att gå ner på stan och fika och gå på Myrorna. Haft besök av lillasyster en hel dag. Vaknat på fredagsmorgonen av solsken klockan tio, fotograferat lägenheten och fått vita tulpaner och en tunika av Jonathan när han kom hem från jobbet. Åkt till Ikea och köpte nya sängkläder och gröna växter och avslutat fredagen med att gå ut och äta.
 
I dag vaknade jag alldeles för sent, gick ut på en promenad för att rensa tankarna och nu på eftermiddagen har jag försökt mig på det här med science fiction och återigen svurit åt det här med versmått. Tänkt tusen gånger att jag aldrig kommer att hinna klart. Gett upp och försökt igen...

När solen lyser in


Fint

 
I slutet av september fick vi finbesök från Barcelona, nämligen av vår fantastiska vän Cornelia. Vi gjorde det bästa av helgens timmar trots att vädret visade sig från sin sämsta sida. Vi strosade runt i ett regnigt och grått Västerås, åkte till Anundshög, tittade på fornlämningar och fikade, åkte på loppis, gick en tur i kyrkbacken, fikade inne i stan, åt god mat, drack vin, träffade Sandra och Jesper, gick på Kulturnatten och såg eldshowen, tog en tur till Björnön och såg en skymt av solnedgången, låg vakna länge och tittade på Beck, bakade äppelpaj av plockade äpplen och pratade och pratade och pratade tills rösten blev hes av all engelska. Vi hade en fantastisk helg och jag längtar redan tills vi ses igen.

Hösthaiku

 

Citronte värmer

iskalla kroppsdelar som

väntar ett höstregn

 

 *

 

Vinterkylan sår

frostblommor i rabatten

tidigt en morgon


Den växande molnigheten

 
Oktober har svajat känslomässigt. Från regn till solsken och en tomhet där emellan, den växande molnigheten. Där allt går upp och ner. Oktober blåser fort förbi, fäller löv, sprider färg, tills träden står nakna, avklädda, inför en ny årstid. Jag fyller år snart. Står på gränsen. Och väger.
 
Jag vet ingenting längre.
 
Ena dagen vill jag förändra världen. Sluta handla nyproducerade kläder, bara köpa ekologiskt, sluta åka bil, ge pengar till alla organisationer som finns och som gör någonting bra, engagera mig politiskt, skriva, förändra. Den andra orkar jag knappt gå upp ur sängen. Då vill jag sluta skriva eftersom det ändå inte leder någonvart, då känner jag mig värdelös som inte gör någonting riktigt som passar in i normen, jobbasovadö. Andra dagar önskar jag bara att jag kunde vara glad för det jag har. För det jag har är värt att dö för. Allt det fina som så ofta försvinner in i dimman.
 
 
Den sjätte oktober, igår, var en av de finaste dagarna på länge. Jag och Jonathan promenerade flera timmar i skogen och andades frisk höstluft. Jag tog några bilder, för första gången på evigheter. På kvällen träffade jag Sandra, vi drack rödvin och pratade om allt det där svåra och allt det där fantastiska. Jag är så glad att jag har henne.
 

Ännu en höst

 
Ikväll dricker jag jasminte och försöker stänga av känslokaoset.

Inom oss, runtom oss

 

vi sönderföll

 

och regnet upphörde aldrig att falla

inom oss

runtom oss

 

när mina simtag tar mig längre ifrån

sliter oss i isär

 

svälj luften

andas in vatten

svälj mig

 

 

hel

 

eller det lilla som finns kvar av mig

efteråt


18 augusti, sju år



Sju år med min hjälte ♥

20 augusti, nattetid

Sommaren går mot sitt slut. En ny höst väntar. Väntar på förändringar. Jag väntar på höstlöv och på orden. Hösten är min tid. Oavsett om jag förblir arbetslös och utan ord. En kurs i kreativt skrivande väntar på mig. Det är det enda jag är säker på.



Livet är fint just nu. Sensommaren bjuder på solsken. Jag badar, plockar svamp och blåbär, äter frukost på balkongen, träffar vänner, promenerar ute i naturen, firar sju år med min hjälte, övningskör efter många år av tvivel och söker jobb när det dyker upp något. På fredag åker vi till Popaganda och i slutet av spetember får vi finbesök från Spanien. Som jag längtar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg