18.12
Orkar knappt hålla ögonen öppna.
Du bokstaverar hjärtrythmen och på något sätt är du inte förvånad längre
rubriken kommer från diktsamlingen Hyperparasiterna.
Hittar bilder i bortglömda mappar och saknar att hålla i kameran.
Tunna som drömmar
Skriver i ljuset från sänglampan. Sorterar tankarna, som kläder i var byrålåda. Tänker att i morgon börjar en ny månad. Dagarna blir längre, ljusare. Snart blir jag väckt av solstrålarna på morgonen igen. Jag vill tro att det blir lättare då. Just nu går jag bara på rutin. Får dagarna att skynda på. Jag är tillbaka, för att slippa känna mig misslyckad. Och förhoppningsvis känner jag mig stolt på avslutningsdagen.
En dag som började med vånda, slutade oväntat fint med: diktprojek, promenader omgiven av frostbeklädda granar och vidöppna fält, rosa solnedgångar, lyhörda internatrum, pojkvänssällskap, blåbärschoklad och högläsning ur Fågeln som vrider upp världen.
Jagklarardethärjagklarardethär. Det är inte svårt.
Tunn hud, plast
du håller alltid vad du lovar
i mitten av sommarängen
visst gör du?
Gråa dagar skyndar aldrig på
Jag lyssnar på med solen i ögonen och längtar bort från stormvindar och gråhimlar. Det har nog varit grått sedan jag kom hem med undantag för några kittlande solstrålar på julaftonsmorgon. Jag saknar snötäckta landskap och röda kinder. Vad som helst bara det känns. Något som lyckas ta mig ur den här dvalan. Jag vet dock inte om snö skulle hjälpa särskilt mycket. Det som får mitt hjärta att slå dubbla slag just nu är: Sandra & Jesper, rödvin, balkonghångel och dina gitarrfingertoppar mot mina revben.
Pyjamasen sitter fortfarande på, skivan har tystnat, det haglar utanför fönstret, Jonathan komponerar ny musik och jag vet inte varför det är så svårt för mig att sätta ord på allt det där stora. Som känns så jävla mycket. Hela tiden.
Jullovsmorgon
Gråtung himmel. Kaffe och gröt till frukost. Morgonmys med finaste. Toffs på sné. Första bilderna på evigheter. Mitt jullov börjar idag.
Ikea
Så här såg det ut när skrivarlinjen besökte Ikea för att hitta inspiration....
Det är höstkallt och jag väntar...
Huvudet dunkar, snörvlar. Ligger i sängen istället för bio. Väntar på Jonathan. Fryser, dricker te och redigerar ikeabilder. Försöker skriva dikt, går inte vägen. Förtränger att jag börjar tidigt i morgon också. Kämpar på och väntar på helg. I morgon skriver vi hyreskontrakt och åker till Stockholm.
Längst ner i byrålådan
hittade jag två bilder från september.
Kära oktober
Jag hoppas det inte blir för kallt utan dig.
Sommarvärme i slutet av september
På torsdagar får vi disponera tiden som vi vill. Jag har städat rummet, läst Kärlekens historia, njutit av sensommarvärme, haft besök, promenerat runt, pratat skit, fotograferat småsaker, lyssnat på Global Infantislist (av ren nyfikenhet, efter att ha sett en inspirerande dokumentär med Mare Kandre i går), ätit kakor, skrivit dikt och tidvis saknat både det ena och det andra.
Svart är färgen på själen
Jag vet inte hur det känns. Om det känns alls. Är varken glad eller ledsen. Svart eller vit. Bara en grå sörja, medelmåttig. Utan dig är jag halv, ofullständig. Jag vet det nu. Men jag måste fortsätta kämpa här. Det går bättre och bättre hela tiden, med skrivandet. Men jag saknar allt det där som jag hade för lite mer än två månader sedan. Det stavas: f r i h e t .
(egentligen är allt bra, det är bara jag som tänker lite för mycket ibland)
Höstskrud.
Läser diktsamlingen, Det är bara gudarna som är nya av Johannes Anyuru. Fantastisk. Är ordet. Är för lat för att koka te. Pratar i telefon och försöker gestalta en gammal mans ensamhet. Tidigare idag fångade jag höstfärger i kameran och önskade att tiden kunde förfrysa, nu när världen är som vackrast. Puss.
En fin lördag.
Fotade med Olympus.
Din varma hand i min, längs ån. Jag plockade kastanjer vid kyrkogården. Fick en ny väska av svärmor. Blev fotad i höstsolen. Jag satt i ett hörn inne på Kalle på spången och försökte formulera meningar till veckans novell. Drack en kaffelatte och åt en tonfiskbaguette. Tog din hand igen, gick förbi stadspaken, ån, under centralstationen, mot hamnen. Höll din hand vid piren och såg solen sjunka över Lillåudden. Träffade Amanda utanför Café Gränden. Fikade äppelpaj. Köpte sushi och åkte hem till oss. Tände ljus och tittade på älskade Winnerbäck. Somnade tidigt tätt intill dig.
Testbilder.
Jag tror jag gillar den nya kameran.
Höstljus genom fönstret.
Nya kameran (Olympus E-P1, Lumix 20mm f/1,7), mitt nya tidsfördriv och sommarrester.
1150 kronor fattigare.
Men lycklig.
Daterat 09/09
Jag ska aldrig sluta älska dig.
Klockan springer på väggarna.
Men i helgen ska jag försöka hinna; gräva ner mig i en ny novell, dricka vin med vännerna, äta sushi, sova, skriva poesi, kramas, promenera, läsa responstexter och fotografera.
Landade på marken:
Igår klockan 18:53.