Tomheten förföljer mig även hit. Meningarna är fortfarande lika svåra att formulera. Men jag vet att det kommer att lösa sig med tiden. Det gör det alltid.

 

Jag somnade väldigt sent i natt igen och jag kunde inte sluta tänka på hösten. Vi är på väg ifrån Barcelona, det känns i hela kroppen och det känns bättre för varje dag som går. Till hösten kommer jag att göra någonting helt nytt. Det kanske inte låter lika häftigt eller stort som att flytta till Barcelona. Men för mig är det nästan större. Hela min tillvaro kommer att förändras. Rutinerna kommer att skapas från scratch och jag har chansen att förändra mitt liv till det bättre. Jag tror innerligt att det bara kan bli bättre, just nu.

 

Jag fantiserar om hur mitt rum kommer att se ut, hur jag ska göra det till mitt, hur dagarna kommer att vara utformade, vilka människor jag kommer att träffa, hur skolområdet ser ut, hur ofta jag och Jonathan kommer att träffas och vad vi ska göra när vi äntligen ses efter en veckas längtan. Jag ser fram emot fredagseftermiddagarna, när du kommer och hämtar mig med bilen. Vi kanske åker ut i skogen eller tar en fika någonstans och bara pratar om allt som har hänt. Efter det åker vi tillbaka till Västerås, lagar god mat, myser i soffan och träffar vännerna och dricker några glas vin. Jag blir glad av att tänka på det. Så jag hoppas verkligen att min höst kommer att bli lika fin som jag föreställer mig den. Men det återstår att se…

 

(Nu blir det frukost, sen väntar vi besök av svärföräldrarna framåt tolv. Vi får se hur mycket tid det finns för bloggen i helgen, men jag har påbörjat ett inlägg med bilder från min vistelse i Barcelona. En tillbakablick, så att säga. Vi ses.)