påbörjar jag kärleksnoveller och saknar rökiga Barcelonabarer, det billiga halvsöta vinet och promenaderna i den nästintill outhärdliga luften, som stoppade syreflödet till lungorna. Jag saknar känslan av att vara långt hemifrån. Att komma till okänd mark och ha en hel ny värld att utforska framför sig. Och jag saknar vännerna vi lämnade kvar där och och och...

allt det där som vi hade turen att få uppleva.

Men i stället skriver jag imaginära berättelser och tittar på spanska filmer. Det är fint det med.