Jag som längtat efter färgstarka höstlöv och halsdukar känner redan vemod inför mörka höstkvällar. Kylan tränger sig sakta inpå huden och vi behöver skydda oss med lager-på-lager-principen för att överleva. Solen sjunker allt tidigare och tidigare bortom horisonterna. Omger oss av mörker. Jag saknar söderlandet och skulle gärna följa flyttfåglarnas exempel. För att inte gå under lyssnar jag på Melissas nya mästerverk, vandrar omkring i mina nya skor och dricker te. Snart har ännu en helg passerat. Tiden går alldeles för fort.