Ett kärt återseende.
Det har hänt mycket sedan i lördags. Vi har avslutat ett äventyr och påbörjat ett nytt. Vi har tagit farväl och kramat alla vänner med ett leende på läpparna och en tår i ögonvrån, med ett vi ses snart mellan läpparna innan vi hoppade på bussen mot flygplatsen. Vi har blivit upphämtade i Karlstad med åttio kilos packning, ätit veggoburgare på Max, blivit bjudna på mat, kramat familjemedlemmar, varit på loppisrundor på jakt efter nya möbler, utforskat nya Ikea, lagat mat och druckit vin på mammas balkong, tagit igen tid med syskonen i form av djupa samtal mitt i natten (och insett att jag har världens finaste familj), vi har städat i sovrummet i lilla huset (som ligger på Jonathans föräldrars tomt) där jag kommer att bo nu tills jag börjar på Tärna och ätit riktigt god pizza på Kajens fik.
Jag har också bidat min tid, rannsakat mig själv, gråtit en skvätt, men insett hur jävla skönt det är att vara hemma. Det trodde jag faktiskt inte. Livet står inte still just nu, jag har mycket att stå i, skola att ta igen, vänner att krama om, hus att städa, en höst att tänka på, natur att utforska och ett drös med böcker att läsa. Men jag ska försöka skriva ner mina rader så fort det finns lite tid över. Jag är glad att vi är tillbaka och att vi blev välkomnade med vackert sommarväder. Vi ses snart.
åh det låter ändå härligt, glad för att du är glad liksom :)