Jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit.



Med bara två veckor kvar till hemfärd, passar vi på att njuta så mycket vi bara kan av våra sista Barcelonadagar. Vi tar tåget till en sandstrand utanför stan för att få vara ifred, badar i vågor, får sand mellan tårna, dricker mojito på strandcaféet, tar med oss picknic, kramas i sanden och får solkyssta kinder. Andra dagar träffar vi våra fina vänner, dricker drinkar, äter sushi, skrattar, sitter på torget natten lång och pratar om allt möjligt. Livet är nästan för bra just nu.

Det finns inte så mycket tid över till skolan, novelltävlingar och ett nyss påbörjat fotoboks-projekt. Jag pillar lite i Indesign och Photoshop under dagens varmaste timmar, försöker förgäves att hitta inspiration till skrivandet och ta i tu med filosofiska instuderingsfrågor, när jag hittar små luckor. Nu inväntar vi även besök av Jonathans föräldrar på torsdag, så vi har en hel del att stå i, i veckan. Vi ses när det finns tid för eftertankar.

/2011-07-10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback