Vi fick i uppgift att skriva en text inspirerad av Tranströmers dikt Ensamhet, rubriken är raden ur dikten som jag baserade min text på. Så här skrev jag:

Varmvattnet strilar ner över hans taniga överkropp. Inga muskler bara senor. Han står ensam kvar i duschen efter gympan. Skrubbar kroppen hårt, ren med händerna. Skrapar naglarna mot huden, det svider men smutsen måste bort. Måste bort. Måste bli ren. Det blöder fortfarande från ett sår vid tinningen, efter slaget. Där bandyklubban hade träffat honom. De fick som de ville den här gången – få hela scenariot att se ut som en olyckshändelse. Men han vet. Gymnastikläraren märker ingenting. Ingen märker någonsin någonting. I deras ögon är han osynlig, i deras ögon är han ingenting.

     Håret på hans bröst växer fortare nu. Han växer upp. Men ingenting förändras. Det är bara hårstråna som blir fler och fler för varje dag som går och finnarna förökar sig i samma takt som håret. Finnig och fjunig. Äcklig. Värdelös. Inte bra på sport, inte bra på tjejer. Han har aldrig blivit kysst. Aldrig varit nära en tjej.

     Vattnet får hans kropp att rodna och nagelränderna stannar kvar länge efter att han klivit ut ur duschen. Kakelplattorna är kalla under hans fötter när han går mot omklädningsrummet. En unken lukt av gammalt vatten har grott in i väggarna efter år av svettiga ungdomar som duschat där. Han klär på sig. Drar på sig byxorna och fastnar med blicken i helkroppsspegeln. Tar några steg mot den och granskar såret intill det högra ögonbrynet. Det är inte särskilt djupt men det ömmar när han rör vid det. När blodet rann ner för kinden hade det sett mycket värre ut än vad det var. Men ett slag i ansiktet är ingenting. Inte i jämförelse med den förnedring som han tvingas utstå dagligen i korridorerna, på vägen hem, överallt.

     Han knyter slarvigt skorna och slänger upp ryggsäcken över axeln och går mot dörren. När hans hand kramar om handtaget för att öppna den, tar det bara stop. Dörren är blockerad. Utifrån. Han lägger all sin tyngd mot dörren med axeln, men kan inte få upp den. Sparkar, slår och ropar. Ingen hör. Klockan är över fyra.