Här är jag ändå bara en i mängden
Jag frågar mig om mina ord behövs här längre. Eller är min tid här sedan länge förbi? Varje gång jag försöker formulera mig slutar det med att jag stänger igen datorn och låter alla ord gå till spillo, för det blir aldrig som det en gång var. Jag vet inte om jag borde försöka igen, eller låta allt detta dö ut?
Kommentarer
från: Therese
jag behöver dina ord. för att se att det inte bara är jag. att jag inte är ensam. SLUTA INTE. Kram!
från: Stina
du borde fortsätta försöka.
som Therese så behöver jag också dina ord, dina bilder.
från: Malin
Du är aldrig bara en i mängden. Sluta aldrig! Puss
Ps! Jag har bytt blogg.
från: kristina
sluta inte!
:)
från: Jasmine
Fortsätt med skrivandet, du är ju så duktig.
Jag känner igen känslan. Samtidigt måste man som skribent och poet (eller vad vi nu vill kalla oss själv) acceptera att skrivandet utvecklas, liksom vi som människor. Håll fast i det som har varit, det som är och det som komma skall. Det kommer att bli bra, tillslut.
Kram
Trackback