Äntligen har jag hittat orden

Helst fri,

måsten skrämmer mig.

Helst höst.

Hellre riktigt mörka nätter,

än riktigt ljusa morgnar.

Helst få riktiga vänner.

Helst te.

Hellre språk,

än matematik.

Helst kameran runt halsen.

Hellre få viktiga ägodelar,

än onödiga måsten.

Helst honung.

Hellre känslokaos,

än inga känslor alls.

Helst rött.

Hellre författare i drömmen,

än en tråkig titel på pappret.

Helst på väg någonstans.

Helst tvåsamhet.

Hellre gott om tid,

än kort om tid.

Helst tåg.

Helst Haruki Murakami.

Är bättre på att falla än flyga.

Helst nutid.

Eftersom dåtiden redan är förbrukad.

 

/en dikt inspirerad av Wislawa Symborskas, Möjligheter.


Dimma för ögonen


Prestationsångest
du hör inte hemma här
försvinn härifrån

Haikuförsök




Brustna hjärtan som
sjunger på sista versen
halkar på en ton.
Disiga mjuka
junivindar tappar andan
i rörelserna.
Bruna lockar som
inbillar sig något som
aldrig har funnits.


Pulsen, takten och
gitarrfingertopparna
slog ett sista slag.
Vi omfamnades
som i en piruett på
dansgolvet i natt.

Med fjäderlätta
fötter föll vi baklänges
över kanterna.

Nyare inlägg