Lever författarliv på låtsas. Stänger in mig i lägenheten när solen skiner för att vara poetisk. Men orden sitter fast. Jag kan inte formulera mig längre. En sida om dagen var det. Visst.

Jag skriver ingenting längre. Mina fingertoppar producerar inga nya ord, min hjärna är ihålig. Jag skulle nog radera allt om det inte var så att jag var så fäst vid mina minnen. Så rädd för att glömma.

Jag stod på scen och framförde mina dikter, min historia, mig för cirka sjuttio personer den femte april. Mina ben skakade inte sönder och jag glömde inte orden, inte ett enda. Jag fick en bukett rosor av mamma och många kramar och fina kommentarer.

Jag flyttar snart från mitt rum på folkhögskolan, hem till oss. Där jag hör hemma. Och tanken är att jag ska skriva i sex veckor. På mitt novellprojekt.

Jag skriver ovanligt lite för att gå på en skrivarlinje. Jag måste sluta vara tom. På tankar, på ord, på känslor, på livet. Jag längtar tills det är över. Faktiskt.

om orden bara ville falla på plats skulle jag inte behöva undvika er

Snön töar i tre plusgrader. Solpelare sträcker sig mellan fönstren i lägenheten. Jag skriver dramatik och recensioner. Tröttnar på orden som aldrig vill nå fram. Köper småsaker på secondhand trots pengabrist. Är hemma för mycket. Fikar på ikea. Mår bra. På torsdag åker vi till Stockholm för att besöka dramalabbet och sedan byts dramatikveckorna ut mot sportlov.



Söker lite verklig dramatik också. Men det är svårare att åstadkomma.

Livet har stått på min sida idag. Jag har till och med varit relativt lycklig vissa stunder som till exempel när jag hittade en skrivmaskin på en söt liten secondhandbutik i Sala för en femtiolapp. Annars har jag vandrat omkring i skolans lokaler med den gula tröjan, varit på förintelseföreläsning, fikat med Jonathan, skrivit dramatiksynopsis och ätit kiwi. Puss fina ni.

Imorgon ska jag födelsedagsfira finaste Sandra och få en stor kram.

1. Köpte en fin fin lampa till vardagsrummsfönstret, för 40 kronor.
2. Hamnade helt spontant på Hattfabriken med mamma och Dirsy.
3. Åkte skridskor på Mälarisen.
4. Åt pizza på stan och köpte blåa koppar på Indiska och solskenströjan.

Ont i magen

På mitt lilla Tärnarum & på dramatiklektionerna.

 

Ont i hjärtat

I telefonluren.

 

 

Aj.

påbörjar jag kärleksnoveller och saknar rökiga Barcelonabarer, det billiga halvsöta vinet och promenaderna i den nästintill outhärdliga luften, som stoppade syreflödet till lungorna. Jag saknar känslan av att vara långt hemifrån. Att komma till okänd mark och ha en hel ny värld att utforska framför sig. Och jag saknar vännerna vi lämnade kvar där och och och...

allt det där som vi hade turen att få uppleva.

Men i stället skriver jag imaginära berättelser och tittar på spanska filmer. Det är fint det med.

2011-12-25

Hänger upp finaste Stringhyllan som vi sprang in i på Stadsmissionen under julruschen.

 

2011-12-31

2011 blir svårslaget. Omöjligt, nästan.

 

2012-01-01

Vaknar i en hård bäddsoffa, taken är snötäckta.

Känner ingenting alls. Som ett tomt hål i magen.

 

2012-01-03

Organiserat kaos, oorganiserat stök. Skriver om utspillda kaffekoppar och ekonomisk kris. Uppdiktade meningar, en efter en, tränger igenom pappret.

 

2012-01-05

Köper en iPhone och stickar ett fodral att lägga tinget i. Tror först att jag tappat förståndet, när jag inser hur lycklig jag blev.

 

2012-01-06

Stirrar upp i taket.

Senare:
jag är vacker när du rör vid mig.

 

2012-01-07

Vaknar tidigt av en oregelbunden molnspricka och lyssnar på Acoustic France till frukost. Är livrädd för att återvända till skolan. Bakar pizza och spelar Alfapet på kvällen.

 

2012-01-08

Dricker te ur nya lilla My-koppen och fryser om låren.

 

2012-01-10/17

 

2012-01-18

Gråter på klassföreståndarens kontor.

 

2012-01-19
Invärtes kaos. Försöker och lyckas. Stickar sockor och skriver dikter.

huden knottrar sig / framhäver dina födelsemärken / de liknar stjärnhimlar / över skuldrorna / dina revben / sticks / under täcket / frasiga decemberläppar / lipsyl / för lenheten / demoner under madrassen / nu försvinner jag / somnar på din axel / lova att aldrig somna innan mig / du håller alltid vad du lovar / visst gör du?

en sommaräng / jag ser dig / långt där borta / ditt stripiga hår, dina röda slingor / tunn hud / plast / jag hade aldrig / k u n n a t  n å  d i g  d ä r / i dimman, i mörkret / ditt skratt / dina halvmånsfärgade läppar / VÄNTA / kom till mig / (kom in i mig) / ser dig sova / stilla / i mitten av sommarängen

2012-01-21
Solen skiner. Kommer hem till ett nytapetserat vardagsrum, beställer sushi och somnar innan klockan nio.

2012-01-24
Sitter i biblioteket och skriver dikter. Har på mig en blårandig skjorta. Tittar på snön som sakta faller till marken. Det känns tungt men jag klarar det.

(Jag är min egen omöjlighet, aldrig din)

2012-01-25

Välfärden krackelerar

men du förblir tinderögd

så länge du kan köpa ditt glitter

 

det får hända varsomhelst

men inte här i närheten tack.

 

Krig gör sig bäst på håll

missförhållandena fastnade i tv-rutan

och ditt spektrum förblev enfärgat.

Likgiltigt

och din dunkudde var lika skön som alltid.

 

Det är en fantastisk förmåga vi har det där

att kunna blunda.

 

2012-01-26
Läser Hyperparasiterna. Promenerar och väntar. Fikar i Sala. Somnar med dig nära.

2012-01-27
Klär upp mig, dricker vin tillsammans med vänner, promenerar hem i natten. Livet känns okej.

2012-01-29
Spegelångest och jag-hann-inte-ut-i-solen-idag-heller-ångest.
(ångest är för övrigt världens fulaste ord och borde inte få finnas.)

2012-01-30 idag
Livet känns overkligt söndertrasslat. Solen sticks och jag vet inte hur jag hamnade här. Mitt rum på Tärna står tomt på mig och jag önskar att jag kunde stanna tiden och lämna allt som det är (och komma tillbaka när allt känns bra igen).


Hörde jag fågelkvitter?

 

Januari och jag har varit ovänner redan från första dagen. Jag borde varit förberedd på känslostormar, för de kommer ju alltid lika ostoppbara precis när man börjat hoppas på förändring. Och allt det där som hör ett nytt år till.

Istället började jag skolan en vecka senare än alla andra. Panikångesten ville inte ge med sig och jag var rädd att jag och skrivarlinjen skulle vara färdiga med varandra ett halvår för tidigt.

(Jag vet inte om jag skulle kunna leva med ännu ett misslyckande.)

Nu står jag åtminstone på benen igen. Ostadiga, men upprättade. Trots prestationsångest och tvivel. Det ska gå. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig.


Egentligen ville jag mest säga hej och att jag saknar er.

Läsa fler böcker, sova mindre, hitta ny bra musik, åka på bilsemester uppåt, se midnattssolen, sova under bar himmel, bada naken, skriva under en stor ek, åka ut i naturen och bara vara oftare, orka springa längre, lyssna på mer vinyler, fota mer analogt, skriva mer poesi, lära mig fler gitarrackord, äta balkongfrukostar hela sommaren, sluta stressa, plantera på balkongen, handla mer secondhand, kyssas mer, sluta oroa mig inför framtiden, skriva massor, besöka en ny Europeisk stad, måla en tavla, ligga i gräset och filosofera, laga nya maträtter, spendera mindre onödig tid framför datorn, framkalla fotografier, gå på nån fin konsert, fotografera en sommaräng, bli bättre på att sopsortera, spara pengar, köpa mer ekologiskt/kravmärkt/fairtrade och cykla mer.