Välkommen hem
I
Vi landar med snön
tung snö, blöt snö i nacken.
Ett följsamt led mot terminalen
där väskor fyllda till brädden med liv
snurrar runt, runt, runt.
Välkommen hem.
Ett leende från välkända läppar,
en kram att besvara.
Du är glad, jag känner dig.
Samma gamla syster
bara ny bil.
Åker med dig hem.
Du frågar, jag svarar
ljuger, allt är bra.
Du har ögonen på vägen,
jag har mina på de snötäckta träden.
II
Strålkastarna släcks,
på garageuppfarten.
I fönstret mot gården står adventsljusstaken.
Mammas gamla
hon är inte död, hon har bara köpt en ny.
Lätta steg förbi tystlåtna rum
huset sover, mannen och barnen.
Dörren till gästrummet gläntar,
sängen är bäddad, väggarna kalla.
Precis som snön.
Det är så de vill att vi ska ha det nu,
ett mittuppslag ur Sköna Hem.
Persiennränder mot ljusblå lånelakan
väcks av solstrålar i ansiktet
åttiofyra timmar innan julafton.
III
Stiger av bussen intill Gallerian,
gömmer mig i halsduken.
Jag kom inte hem
för att bli uttittad av bekanta gator.
Era belåtna ansikten.
Kylan tränger inpå huden
när de betonggrå fasaderna omsluter mig.
De skyddar oss från varandra
jag har aldrig förstått vad de är rädda för,
ändå är jag rädd.
För något.
IV
Jag hamnar mitt i julruschen,
folkmassor som trängs runt
sistaminutenklappar.
Skyltfönstren skriker:
KONSUMERA MERA.
Jag stoppar fingrarna i öronen,
går hem utan.
November 2011