"Du bokstaverar hjärtrythmen och på något sätt är du inte förvånad längre."
citat ur diktsamlingen Hyperparasiterna.
Hittar bilder i bortglömda mappar och saknar att hålla i kameran.
Tunna som drömmar
Skriver i ljuset från sänglampan. Sorterar tankarna, som kläder i var byrålåda. Tänker att i morgon börjar en ny månad. Dagarna blir längre, ljusare. Snart blir jag väckt av solstrålarna på morgonen igen. Jag vill tro att det blir lättare då. Just nu går jag bara på rutin. Får dagarna att skynda på. Jag är tillbaka, för att slippa känna mig misslyckad. Och förhoppningsvis känner jag mig stolt på avslutningsdagen.
En dag som började med vånda, slutade oväntat fint med: diktprojek, promenader omgiven av frostbeklädda granar och vidöppna fält, rosa solnedgångar, lyhörda internatrum, pojkvänssällskap, blåbärschoklad och högläsning ur Fågeln som vrider upp världen.
Jagklarardethärjagklarardethär. Det är inte svårt.
Anteckningar, januari 2012
2011-12-25
Hänger upp finaste Stringhyllan som vi sprang in i på Stadsmissionen under julruschen.
2011-12-31
2011 blir svårslaget. Omöjligt, nästan.
2012-01-01
Vaknar i en hård bäddsoffa, taken är snötäckta.
Känner ingenting alls. Som ett tomt hål i magen.
2012-01-03
Organiserat kaos, oorganiserat stök. Skriver om utspillda kaffekoppar och ekonomisk kris. Uppdiktade meningar, en efter en, tränger igenom pappret.
2012-01-05
Köper en iPhone och stickar ett fodral att lägga tinget i. Tror först att jag tappat förståndet, när jag inser hur lycklig jag blev.
2012-01-06
Stirrar upp i taket.Senare:
jag är vacker när du rör vid mig.
2012-01-07
Vaknar tidigt av en oregelbunden molnspricka och lyssnar på Acoustic France till frukost. Är livrädd för att återvända till skolan. Bakar pizza och spelar Alfapet på kvällen.
2012-01-08
Dricker te ur nya lilla My-koppen och fryser om låren.
2012-01-10/17
2012-01-18
Gråter på klassföreståndarens kontor.
2012-01-19
Invärtes kaos. Försöker och lyckas. Stickar sockor och skriver dikter.
huden knottrar sig / framhäver dina födelsemärken / de liknar stjärnhimlar / över skuldrorna / dina revben / sticks / under täcket / frasiga decemberläppar / lipsyl / för lenheten / demoner under madrassen / nu försvinner jag / somnar på din axel / lova att aldrig somna innan mig / du håller alltid vad du lovar / visst gör du?
en sommaräng / jag ser dig / långt där borta / ditt stripiga hår, dina röda slingor / tunn hud / plast / jag hade aldrig / k u n n a t n å d i g d ä r / i dimman, i mörkret / ditt skratt / dina halvmånsfärgade läppar / VÄNTA / kom till mig / (kom in i mig) / ser dig sova / stilla / i mitten av sommarängen
2012-01-21
Solen skiner. Kommer hem till ett nytapetserat vardagsrum, beställer sushi och somnar innan klockan nio.
2012-01-24
Sitter i biblioteket och skriver dikter. Har på mig en blårandig skjorta. Tittar på snön som sakta faller till marken. Det känns tungt men jag klarar det.
(Jag är min egen omöjlighet, aldrig din)
2012-01-25
Välfärden krackelerar
men du förblir tinderögd
så länge du kan köpa ditt glitter
det får hända varsomhelst
men inte här i närheten tack.
Krig gör sig bäst på håll
missförhållandena fastnade i tv-rutan
och ditt spektrum förblev enfärgat.
Likgiltigt
och din dunkudde var lika skön som alltid.
Det är en fantastisk förmåga vi har det där
att kunna blunda.
2012-01-26
Läser Hyperparasiterna. Promenerar och väntar. Fikar i Sala. Somnar med dig nära.
2012-01-27
Klär upp mig, dricker vin tillsammans med vänner, promenerar hem i natten. Livet känns okej.
2012-01-29
Spegelångest och jag-hann-inte-ut-i-solen-idag-heller-ångest.
(ångest är för övrigt världens fulaste ord och borde inte få finnas.)
2012-01-30 idag
Livet känns overkligt söndertrasslat. Solen sticks och jag vet inte hur jag hamnade här. Mitt rum på Tärna står tomt på mig och jag önskar att jag kunde stanna tiden och lämna allt som det är (och komma tillbaka när allt känns bra igen).
Hörde jag fågelkvitter?
Tunn hud, plast
du håller alltid vad du lovar
i mitten av sommarängen
visst gör du?
Dina fingertoppar glödde sanningar
Dina fingertoppar glödde
sanningar.
Jag ogillade din uppriktighet
i sängen.
Sårbarheten nådde mig
mellan dig och lakanen
aldrig annars.
Ändå brann jag
som en aprileld
när du var i närheten.
Kyssta lögner blev på riktigt
vårt övermod skapade dystopier
men alla lögner blir sanningar till slut.
Ozonlagret tunnades ut med tiden
våra framtidsvisioner förkastades
i förspelet.
Föroreningar
strävheten på våra tungor
giftet
gick inte bort ens med tvål och vatten.
Vår kamp nådde aldrig längre
än hit.
Januari och jag
Instagram är helt enkelt ett helt utomordentligt sätt att föreviga vardagen på.
Januari och jag har varit ovänner redan från första dagen. Jag borde varit förberedd på känslostormar, för de kommer ju alltid lika ostoppbara precis när man börjat hoppas på förändring. Och allt det där som hör ett nytt år till.
Istället började jag skolan en vecka senare än alla andra. Panikångesten ville inte ge med sig och jag var rädd att jag och skrivarlinjen skulle vara färdiga med varandra ett halvår för tidigt.
(Jag vet inte om jag skulle kunna leva med ännu ett misslyckande.)
Nu står jag åtminstone på benen igen. Ostadiga, men upprättade. Trots prestationsångest och tvivel. Det ska gå. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig.
Egentligen ville jag mest säga hej och att jag saknar er.
Dagens stordåd
Hallongrottor...
Saker jag vill göra under 2012:
Läsa fler böcker, sova mindre, hitta ny bra musik, åka på bilsemester uppåt, se midnattssolen, sova under bar himmel, bada naken, skriva under en stor ek, åka ut i naturen och bara vara oftare, orka springa längre, lyssna på mer vinyler, fota mer analogt, skriva mer poesi, lära mig fler gitarrackord, äta balkongfrukostar hela sommaren, sluta stressa, plantera på balkongen, handla mer secondhand, kyssas mer, sluta oroa mig inför framtiden, skriva massor, besöka en ny Europeisk stad, måla en tavla, ligga i gräset och filosofera, laga nya maträtter, spendera mindre onödig tid framför datorn, framkalla fotografier, gå på nån fin konsert, fotografera en sommaräng, bli bättre på att sopsortera, spara pengar, köpa mer ekologiskt/kravmärkt/fairtrade och cykla mer.
Jag ser ditt hjärta brinner svagt som en cigarett i mitt askfat
Karenina med Thåström. Jag dör så vackert.
Tappar lusten, hittar lusten, sover länge, går upp tidigt. Lever de sista lovdagarna i sängen, i köket tillsammans med vänner, spelar Alfapet och förevigar allt med Instagram. Är rädd för att återvända till skolan, är glad för att snart återfå rutinerna. Bakar pizza två gånger på en kväll, dricker för mycket vin för jag vet inte hur många gånger i rad och tänker att det var sista gången på ett tag varje gång. Promenerar i solljuset och fryser om låren för första gången den här vintern känns det som och får rosiga kinder. Älskar lägenheten och vill bo kvar här och inte på mitt lilla internatrum, kommer sakna honom mer än någonsin. Keyboarden lockar, vill så gärna kunna spela, både det och gitarr, men jag är en musikalisk katastrof. Det blir bättre nu, allting blir bara bättre nu när ljuset stannar längre och längre. Det vet jag.
Om ni vill följa mig heter jag ordatom på Instagram.
De senaste 24 timmarna
Har jag köpt en iPhone och känt mig precis lika cool eller ocool som alla andra, stickat ett fodral att lägga tinget i, tittat på medan syster och Jonathan bakat biscotti, vaknat tidigt av en oregelbunden molnspricka, ätit frukost i vardagsrummet på grund av disköversvämning i köket, tagit tag i eländet och storstädat, blivit bjudna på tacomiddag hemma hos Sandra & Jesper och tagit en välbehövlig fikapaus.
50-tal och nollnolltal
Jag sitter i soffhörnet under lampans gyllene sken och skriver dagboksanteckningar. Blickar ut över kaoset i lägenheten, som är överbelamrad med tomma kaffekoppar, gitarrer, kläder och tvätt, kuddar och skor överallt i hallen. Mitt i rummet står Jonathans gamla keyboard som han hämtade hos sina föräldrar för några dagar sedan. Jag trivs bra här. Kaoset känns trevligt för en gång skull. Lamporna räcker inte för att belysa hela rummet, men det är mysigt. Med jordgloben och den gamla hörnlampan. De räcker bra när jag sitter i soffhörnet och skriver och läser Båten med fint språk. Möblerna känns genuina, det har blivit ett ihopplock av gammalt och nytt. De bästa köpen under 2011 måste nog vara den gröna soffan som vi sprang in i på Myrorna precis när vi var hemkomna från Spanien och 50-tals Stringhyllan som vi stötte in i, på Stadsmissionen mitt i julruschen. Nu har jag städat undan julen och plockat fram en massa fina burkar ur skåpen och prytt köksfönstret. När ljuset väller in i lägenheten om förhoppningsvis några dagar, ska jag försöka ta lite bilder och visa er.
Låt det vara naket, skört och vackert för en gångs skull
Midnattsord. Klockan närmar sig fyra på morgonen.
Jag undrar om det är mig det är fel på när klockan börjar bli natt och jag börjar känna mig som vaknast. Jag undrar vad som gick fel någon gång i mitten av december, när allt skulle bli så rätt. Jag undrar vart tiden tog vägen, jag som skulle fylla alla mina jullovsdagar med långa frukostar, promenader i vintersolen (som visserligen uteblev). Jag skulle ju hålla kameran i handen och skriva alla rader som jag burit inom mig sedan september och läsa alla böcker jag förträngt att jag hade och sticka klart de där sockorna och...
...jag skulle leva lite extra.
Och det har jag väl gjort. Då och då, ibland. Levt. Mest under nattens mörkaste timmar och tillsammans med vänner och rödvinsboxar och balkonghångel. Jag har levt och haft ångest. Och varit arg på gråhimlar och tyckt det varit mitt fel att jag aldrig hann med ovanstående saker, trots att det var mörkt redan innan klockan tre och innan dess var världen bara helt grå.
Jag ville mest blunda och dra täcket över huvudet igen, somna om och inte vakna förrän den här kvasivintern är över. Mitt lov blev uppätet av tunga skyar och för långa sovmorgnar. Men sånt där går inte att göra ogjort. Precis som de miljöförstöringar och klimatförändringar som gjorde så att vintern uteblev i år. Och på ett sätt är det väl bra, för då kanske vi slipper frysa så där innerligt. Men de säger att vi inte ska hoppas. Hoppas för mycket på att våren kommer snart. För än så länge är det trots allt bara höst. I januari.
Nu är det år 2012 och ingenting blir varken sämre eller bättre. Inte över en natt, även om nyårsafton var fin och allt sånt där. Förändringarna ser man aldrig förrän långt senare. När man glömt bort vad det var som förändrade en.
