Jag virar halsduken hårdare kring halsen när jag går längst de öppna fälten. Sparkar lätt på några löv och känner hur skorna blir blöta av gräset. Jag går ensam. En timme senare är jag tillbaka på skolan. Skriver klart min novell och skickar in den. I natt sover jag ensam. Utan din arm runt min kropp. Utan dina andetag mot min nacke. Jag saknar dig mer och mer i veckorna. Tiden som vi har tillsammans går alldeles för fort. Veckorna med. Egentligen hinner jag inte tänka så mycket, på något. Men jag saknar att ha dig nära. Så där nära att det känns.