Jag virar höstens vemod

allt hårdare kring halsen

garnet skyddar mot kylan.

 

Mörkret tynger mig nu

redan innan klockan sju

regn mot huden på vägen hem längst gatan.

 

Du sparkar löven utmed

barndomens trottoarer,

 

alltid på väg någon annanstans.