Jag har glömt bort hur man gör. Orden kommer inte naturligt här för tillfället. De flesta går åt till att skriva noveller, poesi och bilderböcker. Och kameran står allt som oftast orörd. Den där dimman vi körde igenom i morse har stannat kvar hela dagen, bäddat in oss i ett grått täcke. Jag försökte reda ut mina tankar i mörkret, längs upplysta små trottoarer, men de maler bara på. Okontrollerat. Framtidstankar, nutidstankar, dåtidstankar. Saknad, längtan. Efter allt och ingenting. Alltid någonting annat. Än det jag har, just precis nu.

Om bara några dagar sitter vi på ett café i Barcelona, vandrar gator med katalanska namn, dricker billigt vin, dansar natten lång på ett diskotek och återser våra fina vänner. Den här veckan får gärna skynda på lite.