Jag längtar efter bilresan jag och Jonathan låg och pratade om en natt. Att bara köra i väg och se vart vi hamnar. Uppåt. Tälta, fota norrländsk natur och bada i blanka insjöar.

Jag är ledsen över att mörkret faller alldeles för tidigt, att jag inte hinner fotografera mera och att det snart är för kallat för att bära strumpbyxor.

Jag äter helst pannkakor med blåbärssylt.

Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning, projektveckan i vår när vi ska leka författare i sex veckor.

Det finaste jag vet är att promenera under fallande höstlöv, vakna bredvid min hjälte på morgnarna, skriva fina textrader, att ligga vaken halva natten och prata om framtiden.

Jag läser Välkommen till den här världen, Skulle jag dö under andra himlar och Kärlekens historia.

Jag är galet stressad över att tiden går alldeles för fort.

Jag lyssnar helst på Kate Havnevik, Melissa Horn och Lars Winnerbäck.

Jag drömmer om att få se min roman i hyllan på Akademibokhandeln. Att kunna se havet när jag vaknar och att leva på mitt sätt.

Jag blir nostalgisk av Kent och sommaren 2005.