Det har hänt mycket sedan i lördags. Vi har avslutat ett äventyr och påbörjat ett nytt. Vi har tagit farväl och kramat alla vänner med ett leende på läpparna och en tår i ögonvrån, med ett vi ses snart mellan läpparna innan vi hoppade på bussen mot flygplatsen. Vi har blivit upphämtade i Karlstad med åttio kilos packning, ätit veggoburgare på Max, blivit bjudna på mat, kramat familjemedlemmar, varit på loppisrundor på jakt efter nya möbler, utforskat nya Ikea, lagat mat och druckit vin på mammas balkong, tagit igen tid med syskonen i form av djupa samtal mitt i natten (och insett att jag har världens finaste familj), vi har städat i sovrummet i lilla huset (som ligger på Jonathans föräldrars tomt) där jag kommer att bo nu tills jag börjar på Tärna och ätit riktigt god pizza på Kajens fik.

Jag har också bidat min tid, rannsakat mig själv, gråtit en skvätt, men insett hur jävla skönt det är att vara hemma. Det trodde jag faktiskt inte. Livet står inte still just nu, jag har mycket att stå i, skola att ta igen, vänner att krama om, hus att städa, en höst att tänka på, natur att utforska och ett drös med böcker att läsa. Men jag ska försöka skriva ner mina rader så fort det finns lite tid över. Jag är glad att vi är tillbaka och att vi blev välkomnade med vackert sommarväder. Vi ses snart.

Jag somnade väldigt sent i natt igen och jag kunde inte sluta tänka på hösten. Vi är på väg ifrån Barcelona, det känns i hela kroppen och det känns bättre för varje dag som går. Till hösten kommer jag att göra någonting helt nytt. Det kanske inte låter lika häftigt eller stort som att flytta till Barcelona. Men för mig är det nästan större. Hela min tillvaro kommer att förändras. Rutinerna kommer att skapas från scratch och jag har chansen att förändra mitt liv till det bättre. Jag tror innerligt att det bara kan bli bättre, just nu.

Jag fantiserar om hur mitt rum kommer att se ut, hur jag ska göra det till mitt, hur dagarna kommer att vara utformade, vilka människor jag kommer att träffa, hur skolområdet ser ut, hur ofta jag och Jonathan kommer att träffas och vad vi ska göra när vi äntligen ses efter en veckas längtan. Jag ser fram emot fredagseftermiddagarna, när du kommer och hämtar mig med bilen. Vi kanske åker ut i skogen eller tar en fika någonstans och bara pratar om allt som har hänt. Efter det åker vi tillbaka till Västerås, lagar god mat, myser i soffan och träffar vännerna och dricker några glas vin. Jag blir glad av att tänka på det. Så jag hoppas verkligen att min höst kommer att bli lika fin som jag föreställer mig den. Men det återstår att se…

(Nu blir det frukost, sen väntar vi besök av svärföräldrarna framåt tolv. Vi får se hur mycket tid det finns för bloggen i helgen, men jag har påbörjat ett inlägg med bilder från min vistelse i Barcelona. En tillbakablick, så att säga. Vi ses.)