Jag älskar att gå ut när solen precis har gått ner, strosa omkring bland leende människor, äta en glass på det gamla vanliga stället klockan tio, promenera längst Passeig de sant Joan, se Cornelia stå och röka på balkongen och göra henne sällskap en stund innan hon ska gå och lägga sig. Eller att gå ut runt fyra tiden på eftermiddagen, dela på den hederliga wok-menyn med åtta Callifornia-rullar för 8,90 euro, se fåglarna cirkulera runt torget, titta på mammorna som leker med sina barn i lekparken och sedan gå till ett av de vanliga caféerna och dricka en café con leche. Eller att promenera utan mål och upptäcka nya områden, eller sitta och skriva i parken en hel dag och dö av solen. Och sitta längst in på en bar med en mojito i händerna med fint sällskap tills de stänger. De är dessa vardagliga saker som jag kommer att sakna mest när vi åker här ifrån. Jag kommer att sakna ihjäl mig efter just den där sushin eller glassen eller kaffet eller att bara kunna gå förbi hemma hos vännerna för en lite pratstund innan läggdags.

Det jag egentligen ville ha sagt är att vi har bokat flygbiljetter och kommer hem igen den tjugofemte juli. Men det är så mycket svårare att skriva om. För som sagt jag kommer att sakna det här så himla mycket. Men samtidigt tror jag att hösten kommer att bli minst lika intressant som det här året har varit. Trots att det är långväga skillnad på Barcelona och Tärna, men den själsliga utvecklingen är nog minst lika stor.

Det är precis det där jag saknar mest av allt med Spanien. Och snart drar den årliga festen i Grácia igång. Som jag önskar att vi vore där då.